2011/2012
Sarà l'aurora. Per me sarà così - come uscire fuori, come respirare un'aria nuova.
Som så många dagar innan dessa drog han återigen täcket upp över ansiktet för att gömma sig, som för att komma undan sig själv, som för att komma undan allt annat. En gitarr med trasiga strängar som hade fått dansa lite för länge, en trött gloria som inte längre orkar fläkta brännsåren. Det är så han trodde att han ville ha det. Det är den enda verklighet han känner till - sin egen. Ett paradigm helt kantat av bomullsaktiga drömmar och papperstunna livlinor. Han går till slut upp den där dagen, tittar ut genom fönstret, öppnar balkongdörren, och tänder en cigarett.
2011 var året som var just 2011. Varken mer eller mindre. En skrämmande tanke att ett år inte är mer än just ett år, kanske. Jag kan inte sätta ord på ett år som inte riktigt ägt rum. Jag kan inte raljera om skönheten i det enkla, vrida och vända på begrepp och betydelser, när jag själv inte känner till dem. Jag kan inte åderlåta orden och försöka få dem att tala till mig när jag var den som kastade bort dem från första början. När jag var den som slutade använda pennan, slutade leka med papper. Slutade med den enklaste och mest fantastiska konst som världen någonsin har fått beskåda. Skämts har jag gjort, för mig själv, för gåvan, och för att jag inte längre vågar bjuda upp en historia till dans. 2011 var året då jag glömde bort hur man skriver, och framförallt: när man skriver.
Cigaretten är som morgonen den röks på, inte ett dugg olik den senaste. Den presenterar inga tankar, inga upplyftande sanningar, ingen sann inspiration. Men han röker den ändå, tänker att det kanske blir bättre mot slutet. Han dricker en kopp te, andas tungt över att det inte finns några rena teskedar. Han slår an en ton, tror han, sedan somnar han om igen, precis som om ingenting har hänt.
Men 2011 var kanske framförallt året då ett alldeles nytt liv öppnade sina ögon för första gången. Såg ljus för första gången, upplevde kärlek för första gången, somnade och vaknade för första gången, drev folk till vansinne för första gången, grät och skrattade för första gången. Och i samma ögonblick hon greppar mina fingrar - för första gången - så vet jag också att hon är den vackraste och viktigaste flickan någonsin. En flicka jag kommer se ta form av en människa långt innan hon ens vet vem jag är, och i vilka sammanhang jag finns där. En flicka som aldrig kommer att vara ensam. En flicka som jag ska göra allt jag kan för, och ge allt jag kan till.
Han vaknar igen efter en dröm som förändrade precis allt. En dröm om en kärlek som till slut kom, som till slut såg honom djupt i ögonen. Ett nytt möte han så många gånger betvivlat skulle äga rum. Han kastar hela lägenheten. Bränner upp sin gitarr och köper en ny. Han målar om sitt tak. Han dansar vals med dammsugaren. Ställer sig på balkongen och deklarerar skrikandes att nu får det vara nog. Nu får det räcka. Nu finns det en hel värld som är till för bara honom. Där precis allt kan hända, där ingenting är omöjligt.
2012 blir året då bitar faller på plats. Året då stagnation stagnerar och dagarna blir längre, nätterna kortare. Då löpsteg genom smuts och kyla blir fler men också enklare. 2012 blir året då jag tar vad jag vill ha. Det blir också året då jag börjar tro, börjar hoppas igen. Börjar våga igen. Det blir året då allting blir bättre, precis allting. Det blir året då isande regn inte fryser mig till is - men kyler. Det blir året då glödhet sol inte bränner mig - men värmer.
Det är livsfarligt att stå still, att tro att man inte kan påverka sitt liv och sin omgivning. Vi är inte skapta att stå still, vi är inte skapta att återvända, men att gå framåt. De drömmar vi har är det som när oss, det är dem vi lever på. Utan dem är vi ingenting.
Så, 2012 blir året då även jag vaknar upp ur dimman och skingrar ridåerna. Då jag vågar gråta för att vattna det som faktiskt finns, och då jag vågar gräva för att plantera nytt. Då nya kliv tas mot den totala lyckan. Jag hoppas att jag förvaltar det jag tycker om, och kastar bort det jag inte tycker om.
Det var nog vad hade att erbjuda i form av ord, om det som varit och om det som komma skall.
Så med det sagt om 2012: Bring it on, bitch.
Kommentarer
Postat av: Caroline
Oscar min bror, du är så fin. Och så talangfull. Skriv mer, alla borde få läsa och känna dina ord. Kärlek/Sis
Postat av: ingrid larsson
Jag instämmer i ovanstående.Du har så fina ord och
tankar. Skriv mer
Postat av: PernillaR
Dina ord får håret på mina armar att resa sig...
Du är oerhört talangfull Oscar lilla!
Kram!
Trackback
